Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik, av Klas Ralf - Symfoniorkestern och dess instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musik
mit solospelande
kontrabasvir-tuoser, måste kontrabasen
egentligen anses vara ett r.ent
orkesterinstrument. Den svarar för den
solida grunden i orkestern, ofta
förstärkt méd något annat
basinstrument.
Harpa, piano (flygel) och
cembalo hör vidare till de
stränginstrument, som förekommer i en
symfoniorkester.
Ett sinnrikt pedalsystem, som
utvidgade harpans spelmöjligheter,
konstruerades 1811, och efter
denna tidpunkt började den användas
som orkesterinstrument. Harpisten
spelar genom att knäppa på
strängarna (46 st.) med båda händerna.
Brutna, dropplikt klingande
harp-ackord kallas arpeggio. Spelsättet
har fått sitt namn efter harpan och
har dessutom överförts att beteckna
ett liknande föredragssätt för andra
instrument, främst piano.
| Flygeln, som har det största
omfånget bland alla instrument, med
undantag för orgeln, drygt sju
oktaver, spelar oftast solo, och
används i orkester endast för
speciella effekter. Tillsammans med
orkester förekommer den däremot
ofta, nämligen såsom
konserteran-de i pianokonserter. Cembalon är
en föregångare till flygeln, men
den skiljer sig från denna
därigenom att strängarna inte anslås
med én hammare utan knäppes
med en fjäder. Cembalon var
obligatorisk i de flesta orkesterverk
intill 1750. Vid uppförande av
sådana verk strävar man numera att
använda cembalo, under 1800-talet
uteslöts deri i regel.
Blåsinstrumenten kan indelas i
träblåsarè och blebkblåsare. Bland
träbiåsarna skiljer man mellan
dels flöjter, dels
enkelrörsinstru-ment: klarinett, basklarinett och
saxofon, dels dubbelrörsinstrument:
oboe, engelskt horn, fagott och
kon-trafagptt.
. Flöjtens ton, som är ren och klar,
uppkojnmer på ungefär samma sätt,
som när man blåsér i en nyckel.
Hos enkelrörsinstrumenten bildas
cten runda och polerade tonen genom
att luftströmmen kommer ett vid
instrumentens munstycke fäst
rörblad ([skuret av sockerrör eller annat
träslag) att vibrera. Hos
dubbelrörs-instrumenten, som alla har mer eller
mindre nasal, genomträngande sång-
404
ton, uppstår vibrationerna mellan
två flöjter: stor flöjt och liten flöjt
Deri moderna orkestern känner"
två flöjter: stor flöjt och liten flöjt
eller piccola. Flöjten blåses, i
motsats till övriga blåsinstrument, från
sidan. Piccolan klingan en oktav
högre än flöjten. Båda kan utföra
halsbrytande språng, hastiga
figurationer och drillar. Flöjtens ton är
på djupet dov, i mellanläget mild
och klar och på höjden spetsig.
Piccolan har en gäll ton som i de
högsta lägena lätt tränger igenom
hela orkestern.
Klarinetten, som finns i olika
stämningar, har ett något lägre
omfång än violinen. Den infördes,
ganska sent i orkestern (mot
slutet av 1700-talet) men fick snart
stor användning på grund av sin
mångsidighet, särskilt sedan den
på 1830-talet fått nya klaffar och
allmänt förbättrats.
Militärorkestern domineras av klarinetter, och
de användes gärna i dansmusik,
både modern (kända virtuoser
Benny GoQdman och Artie Shaw) och
gammal dansmusik
(klarinettpol-ka). Spelsätt och klangeffekter va-\
rierar mycket i dessa olika fall.
Basklarinetten klingar en oktav
lägre än den vanliga klarinetten
och har därför en allvarligare,
mörkare ton.
Saxofonen (patenterad 1846) är
visserligen byggd av metall, men
den brukar räknas till
träbiåsarna på grund av sitt
klarinettmunstycke och sin träblåsarliknande
klang. Den bygges i sex olika
storlekar, från sopran till
kontra-bas. Alltjämt ingår saxofonen
ganska sälldn i symfoniorkestern, men
den är jazzens favoritinstrument. \
Oboeri har stora uppgifter som
melodiförande instrument, ofta i
solopassager. Den har en mycketv
genomträngande ton, som väl lånar
sig till att återge både klagande och
tröstande motiv. Engelska hornet
är varken engelskt eller horn, utan
snarare en altoboe med lägre,
mjukare och fylligare ton än den
vanliga öboen.
Fagotten är ett basinstrument, två
Oktaver djupare än oboen. Den kan
t. ex. förstärka kontrabasstämman,
men anförtros också ofta
solouppgifter i humoristiska eller
melankoliska partier. Kontrafagotten ligger
en oktav lägre och förhåller sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
