Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik, av Klas Ralf - Symfoniorkestern och dess instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musik
fagotten ungefär som kontrabasèn
till violoncellen, fast den går lägre
än kontrabasèn.
Bleckblåsargruppens medlemmar
är: trumpet, valthorn, basun och
\ bastubä. Trumpeten och hornet
hade länge begränsade resurser
och kunde endast spela toner med
vissa mellanrum, den s. k.
natur-tonserien. Ventilmekanismer som
infördes i början av 1800-talet
till-lät dessa instrument att spela
fullständiga skalor inom sitt omfång.
Valthornet är viktigast inom
gruppen. Det förekom i den klassiska
symfonin mest söm utfyllnad, men
omhuldades desto mer av
romantiken, som lät hornets fjärran klang
skildra naturstämningar. Dess varma,
runda ton, orkesterns mest
övertonsrika, blandar sig ovanligt lätt med
andra instruments. Genom
konstruktionen av s. k. dubbelhorn har man
numera kommit ifrån tvånget att
använda horn i olika stämningar.
Många finaler krönes av
trumpetens glansfulla forte. I piano är
dess ton mindre påträngande men
rik och fyllig. Inom jazzmusiken
är trumpeten ett av de viktigaste
1 melodiförande instrumenten.
Basunen saknar ventilsystem, i
stället består det långa röret av
två i varandra förskjutbara delar.
Genom att flytta den rörliga delen
kan basunisten ändra tonhöjden.
Episoden med Jerikos murar
illustrerar^ förträffligt basunernas
mäktiga, brutala effekt. Vid svagare
styrka ljuder de stilla, högtidligt.
De kompletteras ofta av . bastuban,
som bland bleckblåsarna
motsvarar stråkorkestërns kontrabas.
Slaginstrumenten (slagverket)
indelas i sådana med bestämd
tonhöjd: pukor, klockspel, xylofon,
celesta och klockor; samt sådana
med obestämbar tonhöjd: trummor,
tamburiner, bäcken, triangel och
tam-tam eller gong. Viktigast är
pukorna, två" eller flera kittlar,
över vilka spänts skinn. Skinnens
spänning och därmed stämningen
kan ändras. På moderna pedalpukor
sker dettà mycket snabbt med hjälp
av pedaler. Pukan slås med två
puk-étockar, träpinnar med runda
huvuden beklädda med material av olika
hårdhet eller någon gång utan
överklädnad alls. Pukan har blott få
toner men ljudstyrkan kan variera
som hos intet annat instrument.
406
Klockspel består av stälstavar som
spelas med trähammare, vilka
förbundits med en klaviatur. Klangen
låter avlägsen och hemlighetsfull.
Celestan (celest = himmelsk), som
konstruerades på 1860-talet, ser ut
som ett litet piano, mën har
stålstavar i stället för strängar.
Xylofonen består äv ett antal
avstämda träklossar, som anslås med
två trähammare.
Klockor, stålstavar upphängda i
en ställning, spelas med träham-!
mare. De är stämda i en skala.
Klangen påminner om kyrkklockor.
Stora trumman (bastrumman) •
kan åstadkomma ett mullrande
buller. Både bastrumman och lilla
trumman eller militärtrumman
användes ganska sparsamt. Ännu ovan-’
ligare är tamburinen
(baskiska-trumman), som består av ett över
en ring spänt skinn. Längs kanten
sitter små metallskivor som ger
ett rasslande biljud. Tamburinen
användes mest för att ge spansk
lokalfärg. Samma gäller kastanjetter*
na, två små hopbundna
skålformiga träbitar, som klapprar mot
varandra.
Bäcken (tallrikar eller cymbaler)
är två mässingstallrikar, som kan
slås snett ihop med ett öronbedövan- i
de brak eller, om en tallrik touchas
med en pukstock, susa svagt som en
vindil i gräset.-
Ljust och festligt klingar
triangeln, en triangelböjd stålstav, som
anslås med en metallpinne.
Tam-tam är en stor metallskiva
som slås med pukstock. Ett likartat
instrument är gong en. ’
När en, orkester spelar, utför
varje instrument sitt parti efter en
särskild stämma. Hela kompositionen
är utskriven i ett partitur, där
alla stämmor är samlade vågrätt
under varandra. Uppställningen är
så gjord, att alla toner som ljuder
samtidigt noteras lodrätt uridër
varandra!. Stämmorna placeras i bestämd :
ordning uppifrån och nedåt: trä- ?
blåsare, bleckblåsare, slagverk,
harpa, piano, violiner, viola, violoncell
och kontrabas.
Av partiturets iförsta sida ser man
vilka instrument kompositören valt.
Det är mycket sällan som alla eller
ens de flesta av de beskrivna
instrumenten förekommer i samma
verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
