Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radio, av Karl-Axel Arvidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
radio
Hela Sveriges radio
Att ledningen för en riksradio ligger i huvudstaden torde vara
förmånligast, ty dit samlas större delen av landets intellektuella och
konstnärliga förmågor. Men huvudstaden får inte vara sig själv nog
och radion bör alltid, vara ett språkrör för hela landet. 1 svensk radio
är dennä uppfattning stadfäst sedan länge. Att Stockholm dominerar
är ofrånkomligt, men landsorten skall vara med, så snart den har
något att bjuda, som intresserar hela landet, om tekniska
möjligheter för sändning föreligger.
Lokalprogram — sändningar över
en enstaka station med mycket
begränsad räckvidd — är numera
praktiskt taget avskaffade (frånsett
trådradiosändningarna på Gotland).
Det är nämligen radioledningens
mening, att ett riksprogram inte
skall splittras genom lokala
sändningar av begränsat intresse. Det är
bättre att en ort eller ett landskap
representeras i riksprogrammet med
inslag, som kan intressera hela
landet och därmed knyta de olika
landsändarna starkare till varandra.
Inspelningsbilarna genomkorsar
ständigt landet för att ta upp
reportage och förmedla aktualiteter,
tjänstemän från musikavdelningen
anordnar prov i landsortsstäder med
sångare och musikanter,
»nöjespatrullen» plockar upp lokala
förmågor. Regelbunden medverkan sker
av orkesterföreningarna i Göteborg,
Malmö, Hälsingborg, Norrköping
och Gävle.
Den nya studion i Gävle
Men det viktigaste är en fast
bevakning och möjligheter att sähdä
föredrag och konserter från fasta
studios.
Vad gör en halldman?
I dagligt tal kallas alla
programtjänstemän för hallåmän, trots att
ingen numera ropar »Hallå, hallå,
Stockholms rundradio», som var den
svenska radions första anrop, sedan
förändrat till »Stockholm—Motala»
och år 1944 till »Sveriges radio».
Yrkesbenämningen är oegentlig, ty
de flesta progràmtjänstemän talar
ytterst sällan i radio.
Hallåmännens arbetsuppgift är att
annonsera programmen, anmäla’
dem. Tidigare sköttes detta av
programtjänstemännen själva, utökade
med studenter och andra som
tjänstgjorde mot timbetalning. De
utvaldes efter prov, varvid deras röster1,
språkkunskaper och allmänna
orientering bedömdes. Det
ansågs emellertid inte
lämpligt med alltför många
hallåmän, lyssnarna borde
få vänja sig vid några få,
som de kan känna igen.
Sedan 1948. har därför
införts fast anställda
hallåmän, Åke Engerstedt, Erik
Bergsten och Karin
Rosenberg.
Programmen annonseras
alltid från den studio dä?
sändningen sker.
Hallåmannen har på
det viset kontakt med de
uppträdande, kan ge dem
råd, lugna dem — vilket
ibland behövs — eller
skynda på dfem.
Ansvaret för att
sändningarna går som de skall,
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
