Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 HÄRREGARDEN RANSBÄRG.
om förut, oah det var la det, som gjorde hanne
mäst harm. 1
Och som väl’var — Greta brydde sig inte
häller om det. Hon bara knep ihop munnen
och nickade åt mig.
Men sen mor var väl ingången, så sade hon :j
»Kom i’åg nu, Johan, nu hjälper du till, så
att mina ord inte kommer på skam. Vi ska visa
mor, att vi kan, hvad vi vill.»
Om en stund kom mor ut och flydde oss
hvar sin kopp kaffe. Nu var hon allt mildare i
synen och nu tog hon pojken x>m hakan och
smackade åt honom. Men hon tyckte la ändå,
hon skulle ge oss något så godt som en bäsk
ofvanpå kaffet.
»Mat har jag ingen att ge er på
högtidsaftonen,» sade hon. »Det är inte sådana tider,
så här komma guds gåfvor flygande in i stugan.»
Jag teg som en mur, för det vinner en
alltid mäst med. Men Greta, hon rände handen
ner i sin lommetaska och tog fram pängapungen.
»Hå, det ska fäll bli mat både nu och efter
’älgen,» mente hon. »Ta I slantarna, mor, och
köp! I känner folket bättre än jag.»
Därmed flydde hon mor tre silfverriksdalrar
och lät hanne se, att hon hade flera.
Då blef mor ända som en mornmjölk
så mild.
»Jag tror, du är likare sonakona, än jag
tänkte,» sade hon och tog imot pängarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
