Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅR&EGÅRDÉN UANSBÅkG. ^1 I
själf med, att det började bli ledsamt, för hon
kunde aldrig hålla så snyggt hon ville på det 1
usla mullgolfVet. Och så för rästen så hade hon
ju allt ifrån början tänkt på, att vi snart skalle
få oss ett riktigt hus. Vi lågo hela den natten
och räknade öfver och funderade, hur vi skulle
kunna ställa det, så vi fingo stugan. Men se, det
var inte nog med att köpa själfva stugan, där
hon stod. Sen skulle vi ha timret hemkördt och
vi skulle bygga och framför allt voro vi tvungna
till att ha oss en skaplig jordlapp att bygga
på. Bäst var det, förstår sig, om vi kunde få
oss ett torp, men det är inte så lätt
öfverkom-met, för härremännen vilja inte ha några
torpare, och bönderna a så svåra att komma
öfverens med — de få aldrig nog för en dålig torfva,
om hon också ligger till ingen nytta för dem
själfva. Ja, vi räknade och vi funderade hit
och dit, men till slut så blefvo vi då sams om,
att på söndagseftermiddagen skulle vi gå till
bonden, som rådde om Ransbärg, och be att få I
ett par tunnland af utmarken, som Iag nedanför
bärget.
Och gamle Ransgårds Johannes, bonden
här, han var mycket medgörligare, än hvad vi
nånsin hade väntat. Han mente det, att han
ville gärna hjälpa fram folk, som själfva ville
fram, men lathundar och uslingar kunde han
inte lida. — Jaja, jag förstod godt, hvad han 41
mente. — "Visst fingo vi la ta oss på att göra B
flera dagsvärken, än hvad jordbiten kunde tåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
