Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR SMÖR-LÅRS VAR DÖD. 31
ärkeängelen Gabriels sköte; för jag liar då aldrig
knusslat på en sup, när jag har haft nånting
på flaskan, vill säga, hvarken till kända eller
okända, fattiga eller rika.»
»Ja, visst var han la rädd om, hvad han
hade, men därför så få vi också nånting nu —
han turade sig själf och sparade åt oss,» mente
Skorfva-Kristian och hällade andäktigt på
hufvudet.
»Åt oss!» sade Rackare-Nils. — »Sitt nu
inte och gör dig till, Kristian! — Hm —
sparade åt oss! Ha, ha, ha! — Han kunde la, vet
jag, inte ta mysslingarna med sig i grafven.
För hade han det kunnat, så kan du då ge dig
fan på, att hvarken du eller jag hade fått se
ett rundstycke. Nej, du — Smör-Lars var allt
en sådan härrans ärkepinepetter. Men snart
ansa hundarna om hans graf.»
»Nej, tvi! Nu talar du ledt. — Han gjorde
dig ändå aldrig något ondt,» mente
Skorfva-Kristian.
»Ja, inte något godt häller,» tyckte
Rackare-Nils och spottade. »Tpi! Jag mins en gång jag
kom till honom — det var dagarna före jul, och
jag hade inte haft så pass förtjänst, så jag kunde
köpa ett spann råg till julabaket — och så bad
jag honom låna mig litet, så hans egen köttsliga
syster och de oskyldiga barnen skulle slippa att
gå ut och tigga julabrödet. Men tror du, jag
fick? Jo, i hälsike! Nej, du — han gnäll som
fil osraörjadv träboltavag-n och uslade sig, för han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
