Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÄR SMÖR-LARS VAR DÖD.
Och det sjelf undertecknat, intyga på en gång
närvarande vittnen
Per Persson Nils Larsson
N:o 1 Hallen. i Boarp.»
Slägtingarna hade stått där tysta som stockar,
med gapande munnar och stirrande ögon, så
länge som fjärdingsmannen höll på med att
läsa.
Men nu blef där ett lif. Rackare-Nils for fram och ville rycka testamentet ifrån fjärdingsmannen.
"Det är lögn det där! Tag hit det! Tag hit det bara!" skrek han.
Men där fans handfasta karlar, som höllo rackaren tillbaka.
Då blef han vild och stampade i golfvet och svor:
»En sådan djäfvul! Det var en svåger. Ta brödet ifrån barnen och kasta det för hundarna.
Ingenting unnade han oss, medan han lefde, ock ingenting unnar han oss efter sin död. Men så ska vi också hedra honom. Tvi, fan! Jag skall gå och spotta tre gånger på hans graf, den girigbuken. Den girigbuken! Åt helvete med honom, den girigbuken!
Därmed rusade han ut ur stugan.
Skorfva-Kristian började gråta och snyfta:
"Hade jag bara gått för Lars litet och krusat honom, som jag tänkte, så hade jag nog
fått litet med. Men det var Nilsa skull - han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
