Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Och det var inte långt borta, att det
hade blifvit stryk af då.
Stafva tyckte, detta var räliga förargeligt.
Och hon blef så rasande på hunden, för hon
mente på, det var han, kräket, som hade ställt
till det — så hon sade, att jag tvunget skulle
göra mig af med det leda djuret, eljes så brydde
hon sig inte om mig, sade hon.
»Nej, min själ, jag gör mig af med Krans,»
tyckte jag på mitt vis. »Det kan du allt ge
dig på.»
»Ja, du gör, som du vill,» sade hon.
»Ja, då ger jag dig den onde,» sade jag,
för jag blef arg.
Det var för tidigt att vilja ta kommandot,
innan vi voro komna ihop en gång. Hurudan
skulle inte den bli, sen vi väl voro gifta!
Jag gaf na jägarn. Och jag har hört, att
hon blef sådan, som jag trodde, med, för de
säga, att klockemakarekräket får inte rå om så
mycket som en tolfskilling, utan hon skall ha
hand om hvarenda styfver där i huset. Och han
får inte så mycket som bju en god vän, där
kommer, på en sup, ja, inte spjärna till en frusen
lort en gång, utan att han skall be hänne om
lof. Ha, ha, ha! Nej, det var allt det bästa
Krans gjorde, när han fridde mig för den knispan.
— Men de säga, att de stå sig godt.
Nej, tacka vill jag då den käringen, jag
har. Johanna Petternilla, hon var alltid snäll
vid Krans och tyckte så väl om honom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
