Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*nr»./"»a,#r» s\rtTj rrt> A »TC * 71
orkte, och sen så tog jag de bästa bitarna med
mig hem till honom. Då skall jag säga, han
smäckte Sig. Han var så stinn i många dar, så
han bara låg "där och blåste.
Ja, jäden i den Kransen! Jag trängde då
inte till att vara rädd för hvarken djur eller
djäflar, så länge jag hade honom. Jag kunde
vara hur full som hälst —n inte var där en
kotte, som trodde sig* på mig, bara Krans var
med.
En gång så gjorde jag det, jag ankade på —
jag sålde hunden. Men det förstår sig, det
skedde också i hastigheten. Det var så, att jag
var inne i stan dan före julafton och skulle
köpa litet fårsker fisk hem till julafisk. Så
hade jag, förstår * sig, tätt mig några supar. Och
så kom jag till att stå en stund inne i
Wennerstens bod och jag hade Krans med mig. Och
då som alltid, när jag hade fått mig litet i
näbbet, så skräppte jag allt litet med Krans.
Och jag gaf mig då den onde på, att det fans
inte likare hund i Halland — det kunde jag
godt göra, för det kunde inte likare finnas.
Då så frågte en af bodbetjänterna där, om
jag ville 8älja’n,
»Nej, det har jag la inte tänkt på,» sade
|3ag- i »Men det kommer an på kommer an.
Hvad får jag^för honom?» tyckte jag.
»Nils får väl själf begära. Den som har
varan, sätter priset,» mente han,
Då tänkte jag för mig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
