Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-r ,4 r /H a e*iMr%.r A
ÖQ
som en missdådare. Det enda hon nu hade för
fam års trogen tjänst och ärligt arbete, det var
det stackars lilla ungakräket, som låg i trasor
och skrek vid hannes bröst. Inga slägtingar
äg$e hon att hylla sig till, och ingen oskyld
ville ha hanne i sitt hus. Socknen skulle,
förstår sig, hjälpa hanne, men det blef inte den
förste dagen och inte den andre häller, och hon
var så usel, så hon kunde knappt släpa sig fram
emällan stugorna. Så kom hon då till Halta
Stina. Och det var den första människa, som
blef glad, när hon fick se hanne. Här fick hon
bli, det var ingen frågen om det. Inte skulle de
vara sämre vänner, för Lena hade råkat i olycka,
det hade Stina med — hon hade sutit på
fäst-flingen! Stina tog genast hand om barnet, som
var en liten däga och hette Lisebet. Hon gjorde
suddar till det och kokte välling och smackade
och mackyrade imot ungakräket, så det kunde
ända grina munnen ur led och det spritade med
fingrarna imot Stina och gol — och Stina hade
då aldrig känt sig så glad åt nånting, som åt
denna lilla Lisebettan.
I Men Lena låg där så sjuk och blek i sängen
och allt sämre och sämre blef hon. Stina hade
ingen sjukmat att ge hanne. Då tog hon och
slagtade den ena hönan, så hårdt det än kändes,
och kokte soppa på till den sjuka. Men Lena
I döden i kroppen, och för döden hjälper
hvarken hönsasoppa eller något annat, hur godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
