Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krampan ur sängastocken och gett sig af, med
länken om benet.
Johanna Petternilla väckte genast rackaren.
Och där blef en uppståndelse, för rackarens!
hade kan veta tagit sig på att vakta den galna
väl och de hade bra betaldt för det.
Rackare-Nils skällde som en bandhund och ryckte
käringen i håret, allt medan han drog på sig
paltorna. Och sen de ut, bägge två.
Jo, där var spår i den djupe snön, och
spåren gingo åt Kröplinge till. De följde dem
och till slut så kommo de ända fram, där Halta
Stinas stuga hade stått. Där slutade spåren.!
Och där låg Halta Stina uppe på den nersnöade
spishällen, styf och kall. Och tätt intill hanne)
låg katten och spann.
Johanna Petternilla vinkade på hufvudet:
»Härre gud, så ynkeligt!»
Men rackaren tog katten i bakbenen och
träsk honom i spiskanten, så det sade kras, och
sen slängde han aset bort i snön.
»Nu har la du ingen att lefva för längre,
du häller!» tyckte Rackare-Nils.»
Det hade blifvit mörkt i stugan, medan
mor Nilla berättade Halta Stinas lefnadssaga.
Nu gick Nilla bort till spisen och tände eld i
det torra enriset, som låg där till reds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
