Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 GAMLA GRÄLLA.
liander och fara illa, bli både slagen ocli svulten
på gamla dar. — Har hon inte gjort rätt för
sig, så vet jag då inte, hvem som har gjort
det. Titta på alla åkrarna! Ha vi inte hanne
att tacka för, att de se ut, som de göra? Eller
du mins la inte, hurudant här var, först’ vi
kommo hit? Bara stenbråte och elände. Och
hon kräket var bara fölet, hon orkte ju knappt
att rubba ärjekroken det första året, du satten i
jorden här, utan både du och jag fingo hjälpa till.»
Johannes blåste duktiga tag på kaffet, som
han hade slagit upp på tefatet — blåste omigen
och tog sig så ett par regala slurkar, innan |
han svarade.
»Ja,» tyckte han så, »jag har la aldrig näkt
till, att hon har fått slita, Men det få la alla, |
vet jag, både folk och kreatur, om de vilja lefva.
Har inte jag fått slita, jag med? Hvem har
slitit* värst, om jag får fråga, märren eller jag?I
Titta på stenrören ute i lyckan och
gärdsgårdarna! Dem har la inte märren lagt upp, eller
hvad?»
»Ja, men så är det la häller ingen, som|
tänker lämna dig i skojarehänder och låta dig
fara illa på gamla dar. När du blir nöjd af att
slita, så vill du allt ha ditt goda undantag och,
sitta i din värme, lugne kammare och må godt
till din död,» mente Johanna Marja.
»Kan ske vi skulle ge märren- undantag
med, Johanna Marja?» sade Johannes och grinade
godt åt sina egna ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
