Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA GRÄLLA. 137
Petter och gapade och grinade, sora andra
galningar, de med.
»Härre Jesses, min far, har I mist målföret.
Eller har I kan ske glömt, hvad I skulle ha för
trafVaren,» sade Holger och grinade, han också.
Nu var det slut med Johannes’ tålamod.
»Det angår dig inte. Jag handlar inte med
några kältringar,» sade han.
Men det skulle han aldrig ha sagt. För
Holger blef ända askgrå i synen, Och innan
Johannes hann sucka, så stöp han af den gamla
grå och ner i gatan för ett rapp af bly knappen
på Holgers piskeskaft. Den gamla grå fick ett
rapp, hon med, och lade af i den vildaste fart
nerigenom gatan.
»Sa I kältringar, min far!» skrek Holger
och nu ville han af sin kamp och ner på backen
för att ge på Johannes mer.
Men då kommo vaktkarlarna och körde af
kältringen, hur mycket han än svor och
väsnades.
Lars och Johan Petter och Skorfva-Kristian
gingo fram och hjälpte upp Johannes.
Det var intet falskt slag, som Holger Kältring
tade gett Johannes i skallen. Där blef genast
en stor rödblå kula efter det. Men skallen höll
ändå, för de vilja säga, att de ha starka skallar
därnere i Kröplinge, och Johannes på Korpåsen
var kröplingebo född och kröplingebo skrifven.
Men så mycket gjorde det, så han var ända som
7r i hättan en god stund, och först sen han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
