Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 GAMLA GRÄLLA.
»Härre Jösses, hvarför kunde jag inte haft
vett till att lägga na på tufvan då i höstas och |
behållit Lilla Grälla,» tyckte han. »He, he, he!
Hvarför skall en vara dum!»
Han var så ked af det. Nu var han rent
tvungen till att köpa sig ök till våren. Fölet
kom han ingen väg med. Och nu gingo de
tuhundra riksdalerna, som han hade fått af
Fläbben för Lilla Grälla och som han hade
varit så glad för. Och ändå så fick han då aldrig
så godt ök igen som. Lilla Grälla, det var rent
omöjeligt. Ja, tvi!
Och hvem skulle han så ha till att flå
märren? Rackare-Nils ville han då inte besvära.
Det var ett as till karl. Hvad hade rackaren
med hans märrahandel att göra dar på
marknaden! Men det var minst två mil till någon
annan rackare. Det blef rent för besvärligt
att skicka efter rackare en så lång väg, och så
dyrt sen — minst tre riksdaler bara för han
drog af huden, och så tog han la ändå både
panneskinnet och istret på köpet — det rara
hästistret, som är så bra till selasmörja. —4
Jaja, det blef la kan ske inte så mycket att ta.
Men när en inte fick mer än hud och ister igen
på hästen, så kunde en allt behöfva ha det
själf. — Om han skulle ta och flå kulan själf
och ta istret med. Ja, hvarför inte! Det hade
ingen med att sköta — det var la hans egen häst. |
Han gick in och talte om olyckan för kvia*j
folken, som suto därinne i stugan och spunn<&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
