Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resan. Johannes lade ner hästahuden i
vagnshäcken, under hösäcken och matskrinet.
Sen så sade han till Johanna Marja:
»Vi kunna gärna ta fettkrukan med och
sälja till garfvaren, det blir alltid någon styfver
för smörjan. Vi ha ju tillräckeligt med syrefett
förut. — Du får hålla krukan i knät, Johanna
Marja.»
Johanna Marja tyckte allt, det var keligt
att sitta och hålla den leda krukan och lukta
på hästistret hela långa vägen; men hon gjorde,
som han sade, för hon visste ju, det lönte sig
inte ett grand att säga imot honom.
Baseliskens häst kom för vagnen. Och
Johanna Marja satt allt i sätet med isterkrukan i
knät. Nu tog Johannes hårsnärten i näfven
och satte sig upp, han med. Pm, pm! Och så
bar det åstad.
»Lycka på resan!» ropte Neta.
»Ja, det ska vi la ha,» tyckte Johannes.
»Se väl till huset, Neta! Pm, pm!»
Baseliskens häst var just inte någon trafvare,
men korpåsafolket var häller inte vant vid att
åka fort. Gamla Grålla hade alltid fått gå, som
hon själf ville, när de voro ute med hänne på
vägarna. och hon var försigtig med springandet.
Baseliskahästen fick la ett drag af hårsnärten
alltemällanåt och då gjorde han ett stort galtahopp
och tog tömmen med rumpan, så Johannes hade
ett räligt besvär, innan han fick honom fri igen.
Men fast han var trög, kampen, så var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
