Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MES AK. 167
stugan där i Hularyd, så föll han rent i en hög,
och innan morgonen var han död.
»Nu, gud ske tack och lof, får jag la snart
ligga i fred — och du, Anna Stina, du skall
bestå mig den siste skjutsen,» — det var de
sista orden, han sade.
Men underligt var det — aldrig hade han
fått lefva som folk och inte kom han som folk
i jorden häller.
Där blef begrafning, förstår sig, i Hularyd,
och det hade liklaget däruppe just ingenting
imot, för där hade ingen dött på länge, så de
tyckte, det kunde vara roligt, att fira jordöl och
få sig ett kalas för en gångs skull. Och där
rustades till jordölet på alla kanter.
Om söndagsmorgonen så kom folket tillhopa
i Hularyd. De hade lagt ihop och köpt hem
ett helt ankar brännevin, så det behöfde ingen
gå nykter ifrån den begrafningen. Och det stod
inte häller länge på, innan de voro holiga bra
i ordning," gubbarna.
Så skulle de ha ut liket ur vedboden och
sätta det på vagnen, för nu var det tid på att
ge sig i väg till kyrkan — de hade öfver en
mil fram.
Då var det Jöns Puke, som skulle hålla
vedkastaprädikan. Och den vedkastaprädikan gick
sen ut öfver hela häradet. Se, Puken hade en
sådan led hicka så. Han ställde sig vid kistan:
»Hick! — Anna Stines Petternilla — hick
kom hem till vårt i — hick — i.hin kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
