Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS PÅ SKOGSMADEN. 176
arbete eller med godt folks hjälp, då blef det
elände i alla fall, mente ban.
Det var svårt att höra, det där, och jag
ville inte tro honom. — Hå ja, lyckades det
inte hos honom, så lyckades det val hos någon
annan, tänkte jag. Inte var väl alla bönder så
rädda för torpare som han, för då skulle det,
må veta, inte vara så godt om det slaget folk.
Nu blef jag riktigt ifrig, jag skulle tvunget
skaffa oss torp, och så sade jag upp både mig
och Anna Stina till våren. Anders bad, att jag
skulle tänka mig väl för och inte flyga åstad så
brådt, men det brydde jag mig inte om — jag
misstänkte nästan, att han sade så, bara för han
inte ville mista oss.
Näste söndag gaf jag mig ut och frågade
mig för hos andra bönder där i socknen. Men
det fans ingen, som kunde lämna mig ett stycke
jord. Det såg* ut, som om alla hade satt sig i
sinnet att mota mig.
Då fick jag höra, att Rike Björn i Fjälliden
hade vräkt Bryngel på Skogsmaden ifrån hans
torp med hustru och saks barn, för han inte
kunde göra rätt för sig. Och fast jag visste,
att Björn var den värste blodsugare, en kunde
få att göra med, så gick jag ändå bort till
honom och frågade efter, platsen, för jag hade,
ina veta, en sådan innerlig harm af att inte
kunna skaffa oss ett ställe denne våren. Alla
människor visste om, att vi hade sagt upp oss
w tjänsteu. — Jo7 här hos Björn gick det bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
