Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 LARS PÅ SKOGSMADEN.
ett helt år för hvar pinne; för jag vill inte låta
mina torpare få någon vana att handtera min
skog. Får de bara lof en gång, så kan de inte
håll$ sig sen ifrån att hugga. Tort ris, det får
du plocka till vedbrand, det står i kontraktet.
Men hugger du ett träd, så får du med misr
att göra. Kom ihåg det nu och för alltid, det
säger jag dig.»
Hvarpå han vände mig ryggen och gick
sin väg.
Jag stod där, som om jag hade varit fast)
spikad. Jag kunde inte få fram ett ord till
svar. Men när han var borta, då rann sinnet till.
»Hå!» skrek jag. »Tror du, att vår härre
har låtit hele denne skogen väksa upp bara för
dig, din förbannade girigbuk. Att du inte vill
näka hackspiken att hacka sig bo i träden, när
du kan näka din fattiga nästa ett träd att laga
sitt eländiga bo med. — Vet du,» sade jag, för
det kokte inom mig, »det blir väl sol och
sommardag, och jag har en roder räf, den kan
jag släppa lös och låta dra rumpen öfver hela
fjället.»
Men han hörde mig, som väl var, inte.
Nu orkade jag inte göra något mer paj
den dagen. Jag slängde yksen in i stugan och.
tog på mig rocken och gick så ner till bygden
igen till min gamle, husbonde. Men när jagi
kom fram, så hade jag harm af att tala om, I
hvad som hade händt mig, utan jag gjorde I
mig ett annat ärende. Jag ville inte en gång |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
