Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iM Lars pa srögsmådém. 1
i hufvudet på mig. Till slut visste jag knappt,
om jag yar vaken eller jag drömde.
Då började det braka så förskräckligt. Jag
tittade upp. Milde förbarmare, hvad hade jag
gjort! Elden var i skogen, det brann i
trädtopparna. Jag for upp som en galning och
sprang ditbort. Elden gick åt det hållet, där
min stuga låg. Jag stampade i det brinnande
ljunget, jag ryckte till mig en stor ruska och
slog vildt ikring mig i elden, jag sprang, allt
längre och längre in ibland de brinnande träden.
Jag brände mina händer och fötter, mina kläder
tog eld, röken höll på att kväfva mig. Men
jag slog ikring mig ännu. Till slut tyckte jag,
att det kom en stor låga, så stor.som ett hus,
och drog mig med sig upp i luften — det var
så ljust och så varmt — och jag måtte följa
med högt, högt, högt. Sen mins jag
ingenting mer.
När jag långt om länge kom till sans igen,
då låg jag på Vänersborgs lasarett. Jag
försökte röra på mig, men det gjorde så ondt i
hele kroppen, så att jag måtte ligga rent stilla.
Och ingenting kunde jag se, det sved i ögonen,
som om jag haft eld i dem. Då kom jag ihåg,
hvad som hade händt. Ack, hvad det pinade!
mig, jag tyckte rakt, att hele min kropp ville
vända sig ut och in, så klämde det mig. Jag
önskade,, att jag hade varit död. , j
Ja, så gick tiden, och jag blef ändtligen i
så pass, att de kunde hämta mig ifrån lasarettet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
