Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Ungefär så där bör man tänka — då håller man
humöret uppe. Jag har nog försökt, men min
egenkärlek har kommit i målbrottet alldeles för tidigt
och kommer visst aldrig därur.
Blott den höjer sin röst, ljuder en annan
stämma tusen gånger högre, och den stämman säger:
»Nej, du är ett fä. Ett mindre fä än de andra fäna,
och därför är din fäaktighet så mycket större. Vore
du åtminstone ett stort fä, så kunde du brösta dig
över det. Men du är alldeles ingenting, varken det
ena eller det andra. Du vill inte krypa som en larv,
och du kan ej flyga som en fjäril — du är en puppa,
vars skal aldrig brister. Du vill icke nöja dig med
andras övertygelse, och ändå har du ingen egen att
föra till torgs. Du vill inte böja din nacke under
vardagslögnens ok, men du saknar kraft att skaka
av dig det. Du ser, hur instängd du är i en hop
sinåförhållanden, och du gör intet försök att spränga
porten till det stora, oändliga.... Du vacklar hit
och dit utan regel och sammanhang och har icke
styrka att slita de band, som fästa dig vid ett, för
att därmed förstärka dem, som knyta dig fast vid ett
annat. Du ser framåt och tillbaka, men äger ej mod
att bränna dina skepp. Du är ett ostämt strängaspel
— du är som en skön vas, den där föll halvfärdig
ur mästarens händer och förstördes och nu
användes till kökskäril»....
Den andra stämman talar så där, och då tiger
egenkärleken som ett gott barn. Då kommer denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
