Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Du har lite av ditt kvar.
Jag började preois likadant som du. När jag
gick i den lilla bondsocknen där hemma, skulle jag
vilket ögonblick som helst låtit fjälla mig levande
för det, jag trodde på. O, hur gladde jag mig inte
åt alt,en gång få komma så långt, »å, så långt, långt,
langl over de höje fjælde»l
Och jag kom <ut, stängdes in i den
dressyran-slalt, som kallas Karolinska läroverket, med alla
mina högt flygande förhoppningar. Men de stäcktes
ej för det. Jag slet ont, pluggade och läste — jag
skulle bli så rikligen ersatt en gångl
En gångl Ja, jag kom in på litteraturens
knaggliga stråt. Mitt drömda livsmål, som jag ville leva
och dö för!
Hur gick det? Ja, du känner historien om
förläggarne och de oförsökte författarne.
Jag hade, förstås, inte funnit det rätta. Men dat
kom i form av ett erbjudande av redaktörskapet för
tidningen i den här brackhålan.
Nu, nu skulle jag börja leva. Nu stod jag på
egen mark. Varje min tanke skulle jag få föra fram,
mot allt vrångt och orättfärdigt skulle jag få strida.
Ty tidningen hade frisinnade traditioner, och
dem skulle jag uppehålla.
Det tedde sig så ofantligt stort, allting, för mig.
Men hur smått är det inte!
Det gör emellertid detsamma, numera. Får jag
bara äta mig mätt, skratta ut dem, som gå och ide-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
