Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX - Den nya folkvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
klagan dov av ett folk i nöd,
trampat, rättslöst och lagt i bojor,
dignande under brist på allt,
folket uti de låga kojor.
Hör den sången, den lär förstå,
lyss med öra och lyss med hjärta,
du skall märka, hur du dock kan
lindra mycket av nöd och smärta.
Hör därpå, medan tung och mörk
än den tonar i bitter klagan,
att en gång den ej stridsmarsch blir
för en hop, vilken går med slagan––
»Man förstår ju vart han syltar», sade
borgmästarinnan.
»Rena socialismen igen», betygade fru Grönqvist.
»Vad menar han med slagan?» undrade fru
Trodén. »Det kan inte gärna vara nödrim, ty av
sådana har han inte behov».
»Det är en illistighet», uttydde borgmästarinnan.
»Han ville inte rent ut säga vad han menar: påken.
Därför valde han ordet slagan, så att han kan skylla
på, att han avsåg agnarnes skiljande från vetet eller
något tocket. Den människa, som så missbrukar de
gåvor hon fått, ådrager sig ett stort ansvar».
Och så drogos förtalets dammluckor upp. De
historier, som Y. F. satt i gång om Gellertz, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
