Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Därför trodde han nästan, att hon blivit rubbad
till förståndet, då hon den där kvällen kom
dansande över gärdet till honom, vild av glädje.
»Vad i all världen är det med dig?» frågade
han, halft förskräckt.
»Ä, det är så roligt, så roligt, Karl!»
»Men kära Fia, vad är det?» Han hade kastat
tömmarna på hästens rygg och hoppat av harven.
»Du får torpet till hösten!»
Och så hade hon pekat mot hans nuvarande
hem, soldattorpet.
Det hette nämligen ej i folkspråket, att man blev
soldat, utan att man fick torpet. Det var
huvudsaken, tjänsten bisak. Så föga militaristiskt var
indelningsverket.
»Torpet?» frågade han förundrad.
Då berättade hon alltsammans. Hon hade bett
nämndemansmor i Baggerud, med vilken hon var
syssling, att lägga sig ut för Karl, så att han skulle
få torpet till hösten, när det blev ledigt. Nu hade
roteböndernas alla hustrur, på en kaffebjudning hos
nämndemansmor, vunnits för saken, och det var
liktydigt med seger, som det också vart, fast det mötte
mycket motstånd.
Medan allt detta rann för honom, hade han nått
hemmet.
Ute på förstugutrappan stod Fia och nickade,
glad och vänlig som alltid. Hon såg strax att Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
