Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
För Mia var det en stor glädje att gå med
Gel-lertz i stugorna, överallt var han bekant,
överallt duade man honom utan förlägenhet.
»Du är profet i ditt fädernesland, du», sade hon.
»Det var i går en gammal bonde, som berömde dig.
’Han har laxerat knodden ur sig’, löd hans
mustiga term».
Mia skrattade.
»Det betyder, att jag inte blivit högfärdig. i\ck,
vad har jag alt högmodas över? Ingenting annat
än att jag vunnit dig. Ibland är jag nästan rädd,
att jag ej skall ha krafter att bära en sådan lycka».
»Det är naturligtvis roligt för en liten kvinna att
höra det — jag är säker på, att männen inte på långt
när kunna känna en sådan glädje över att vara
älskade som vi–– Men vad som är säkert, det är
att jag är mycket lycklig över att ha fått se dig i
den krets, varifrån du utgått. Jag känner dig nu
på ett annat sätt än förut. Nu förstår jag, varför
du ville ha en stor tomt för vår stuga och varför
du ville ha den odlad. Kärleken till jorden lever
frisk i dig».
»Ja> gudskelov, vännen min. Men det är
ock-något annat. Om du ser på försättsbladet till
Edvards familjebibel, skall du finna, att hans gård gått
i arv från far till son sedan sextonhundratalet. Du
kan omöjligt fullt förstå, men du kan ana, vad det
vill säga, att vara född som arvtagare till en sådan
gård. Det vill säga detsamma som att vara absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
