Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
na de hitta på något så dumt som att sätta upp en
trasa på en påk och kappas om att nå dit fram först;
och den, som lyckas därmed, får en koppar- eller
blybit, värd fem ore, kallad medalj. För det har
han riskerat livet. Är det inte löjligt? De söka
där upphäva intrycket av årstidernas växling —
liksom naturen skulle bjuda på något härligare–– Det
gällde för staden, som ej producerar
nödvändighetsvaror, att lura till sig vår säd, våra skogsbär, vår
ved, vår mjölk, vårt smör o. s. v. Huru ernå detta?
Jo, den skapade hos oss den falska
njutningslystnaden och den förskämda smaken. Den lärde oss
röka tobak, dricka kalfe, supa o. dyl. Den
tillverkade skräp, som lyste i ögonen, låtsande som om
allt detta gjorde livet rikare. Och den lyckades
delvis. Men lör att ytterligare kunna göra oss beroende,
sade den oss, att vi arbetade för hårt och att den
ville lindra vårt arbete».
»Ni menar industrien?» sade Mia.
»Nej, jag är inte kommen så långt än. Jag
menar hantverket och möjligen småindustrien.
Staden sade till bonden: ’Nu måste du fara till
kvarnen flere mil, ligga där i dagar, själv förmala säden
och få ett groft, hårdsmält mjöl. Kom in med din
säd, skall du strax i stället få mjöl och ett siktat,
vitt, lättbakat och lättsmält mjöl’. Det där lät bra.
Bonden lät bedraga sig. Han for in till staden med
sin goda säd och fick i stället näringsfattigt siktemjöl,
blandat med sand och kalk. På samma sätt gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
