Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
lade — ja, det kom en riktig odlingsdille på folk.
Men bonden odlade oförståndigt, ty han saknade
nödiga kunskaper. Han bröt mark, som saknade
växtkraft, och han tillförde jorden konstgjorda
gödningsämnen utan att ha en aning om, vad dessa
innehöllo. Han kastade bort pengar på det sättet
och skadade ofta jorden i stället för att göra nytta
därmed. Oförståndet och högmodet togo var sin
av bondens armar, sedan de bundit för hans ögon,
och så ledde de honom in på skuldsättningens breda
stråt, och nog vet man, vart den drager. Han var
för hederlig. Han lät lura sig av det som blänkte,
alldeles som fisken av ’draget’. Förut var bonden
blott beroende av sitt eget arbete. Nu är han i
händerna på dem, som ha pengar. Därför går det
utför med honom, och skall gå alldeles på tok. om han
kan vända och inte gör det____ Men grossörerna,
som om hösten köpa hans säd billigt och återsälja
den dyrt, då han behöver utsäde om våren, de
bygga hus och leva kräsliga och bli konstvänner och få
ordnar. Bankerna kunna gott stå emot sådana små
missöden, som att kassören rymmer med ett eller
annat hundratusen, sedan de lärt bonden att skriva
växlar och betala 8 procent för de pengar, han lånar.
Hypoteksföreningarna med 9—12 procents
straffränta blomstra och stifta pensionsfonder åt de
tjänstemän, som slava 3 timmar om dagen mot 4-, 5
tusen kronors årlig lön. Och knystar man däremot,
så tala de vid sina fruar att leta upp någon ’osedlig’
Den «nya dtvffen
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
