Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Sterky hade efterskrivits. Han talade å
lackföreningarnas vägnar. Här skulle arbetets män och
kvinnor samlas, här skulle de rådslå i det stolta
medvetandet, att det är fackföreningarna som äro
arbetarerörelsens ryggrad, grundmurarne för det
framtidens stora verk, som skall göra lönslavarne till fria
män och kvinnor, arbetet till en glad pliktutövning
och världen ljus och lycklig.
Gellertz talade å arbetareinstitutets vägnar. Han
påminde om huru alla härvarandes värderade vän
pastor Nylander vid något tillfälle framhållit huru
svårt det förr många gånger varit honom att sända
ut en samling konfirmander till en hopplös kamp för
livet. Han hade icke vetat, vad han skulle ge dem,
och det hade varit honom så bittert. Men nu visste
han det, och alla här närvarande visste det. Nu
voro tidens födslosmärtor över. Den
världsförlösande idén om huru broderskapet skulle införas på
jorden var född.’ Och dess fana skulle omgivas av män
och kvinnor med upplysningens facklor i händerna.
Lektor Kullberg framhöll i anslutning till de
föregående talarne, att socialismens grundtanke och
arbetarerörelsens uppgift vore att göra arbetarne till
personligheter. Det var det yttersta målet, men detta
kunde ej vinnas utan arbetarnes och hela
mänsklighetens befrielse ur kapitalismens slaveri. Detta gjorde
arbetarne till trälar, men det demoraliserade samtidigt
de maktägande, som måste bli lågsinnade och
kort-tänkta under detta ekonomiska system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
