Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr maj-juni ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSPALATSET I HAAG
Ffågra anteckningar med anledningar av den genom
i maj-demonstrationerna aktualiserade fredsfrågan
En stor man med underliga idéer var Andrew
Car-negie. I likhet med Alfred Nobel och Carl Lindhagen
trodde han, att det vore lyckligt för människorna, om
de finge vidgad förståelse för varandras livsbetingelser
och levnadskrav. Fred bland folken är icke en
omöjlighet. Det är en nödvändighet för vår civilisations
bestånd, menade han.
Andrew Carnegie var född i Skottland 1837 och kom
tidigt till Amerika, där han först fick arbete i en
bomullsfabrik. Sedan blev han anställd som eldare och
telegrambärare och blev slutligen telegrafist vid
Pennsyl-vaniabanan. Där avancerade han till företagets ledare
och förtjänade en ofantlig förmögenhet — enligt egen
uppgift 350 milj. dollars.
En av Camegies underliga grundsatser var, att ”den
man som dör rik, dör vanärad”. I överensstämmelse
med denna åsikt skänkte han bort hela sin förmögenhet
1 ill allmännyttiga ändamål, såsom arbetarskydd,
understöd av konst och vetenskap, folkbildning, belöning för
modiga handlingar etc. Även vårt avlägsna land kom i
åtnjutande av hans donationer genom de välbekanta
Camegieska belöningarna för hjältemodiga handlingar
och en större summa för upprätthål landet av en
professur i engelska språket vid Göteborgs Högskola.
År 1898 hade på initiativ av ryske tsaren första
internationella fredskonferensen samlats i Haag.
Därvid hade diskuterats möjligheterna av att upprätta en
internationell skiljedomstol, ett bibliotek för politiska,
diplomatiska och sociala frågor samt bereda plats för
den tillsatta avrustningskomitén. När Andrew Carnegie
fick höra talas om konferensens hoppfulla utgång,
skänkte han en större summa för upprättandet av ett
freds-palats. Men för att alla skulle få en känsla av att det
var deras egen byggnad, erbjöds varje land att bidraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
