Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr [5] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRADSHÖVDINGENS SKOLA
För Det Nya Göteborg av SVEN BACKLUND
Jag såg aldrig en rättsinnigare man. Men han
förstörde hälsa och nerver om nätterna, när han grubblade över
dem han dömde. Slutligen lämnade han sin domsaga:
nervsjukdomen blev förlamning. Nu bodde han på landet. Det
var på Framnäs, ej långt från Brötjemark i Östra
Smålands stora skogar.
Han fortsatte sitt grubbel. Hlan grubblade över
brottet och över mäniskorna. Över domstolar och fängelser.
Långsamt mognade hans stora plan. Han skulle ändra på
staden: skolorna skulle ut till landet. Ungdomen skulle
fostras i naturen.
Teknik och kommunikationer möjliggjorde här vilka
djärva lösningar som helst.
Han ritade planen till sin nya skola och till
järnvägslinjen, som skulle förbinda den med den småländska
metropolen.
Ty denne filosof var en handlingsmänniska. Någon
måste ’börja, jag måste börja, sade han.
I Jönköping .skakade man på huvudet. Var den gamle
häradshövdingen icke rent av litet konstig, som ville att
stadens rikemän och stadens fullmäktige skulle diskutera
om att lägga sina skolor ute i skogarne vid Brötjemark.
Åren gingo. Den gamle domaren blev allt bittrare till
sinnes.
En morgon borrade han en Ikula genom sin hjärna.
Det är ett barndomsminne, som följer mig genom livet.
Ty jag har aldrig upplevat ett djupare allvar, än när
denne domare, ståtlig, vithårig och förlamad talade till oss
och ställde sina frågor till oss.
Han var före sin tid. Hade han mötts av förståelse och
kärlek från sina medmänniskors sida, av dem som hade
makt att påverka den allmänna opinionen, så skulle hela
hans kraft blivit skapande kralft och intet därav vänts till
självförstörelse.
Hans liv föll som en tung droppe, bebådande blixten,
åskvädret, naturens och människornas förnyelse.
1914 .brast det löst. Och vi leva ännu skräckslagna av
ovädret, av självförstörelsen.
Nu ha vi att rusta oss till fredsutbrottet, icke före vår
tid,icke efter den, nej finna vår tid, lösgöra och samla dess
krafter.
Ett med tiden — det är den hårda realism, som bultar
på våra portar. Må i den andan Det Nya Göteborg bebåda
Det Nya Europa.
Det är tonen, som gör musiken, säger man och det är
skalan som ger oss nyckeln till kartbladet.
Skalan för Det Nya Göteborg är Torslanda eller för att
taga ett starkare indicium skalan för vår tid är,
exempelvis, flygstationen Halle—Leipzig, som betjänar två stora
gamla städer.
Fästningsmurar och fortifikationer rivas, gudskelov, och
redan de gamla göteborgarne fingo i ersättning sin stora
allé, som går tvärsigenom staden och blev på en gång en
erövring och ett program. Där var verkligen ett
fredsut-brott.
Men vår stadskultur, vårt tänkande har ännu icke
fri-gjorts från de trånga städernas, fästningsmurarnes hårda
tvång. Anden har (kommit i efterhand. Vi tänka och känna
och pressa oss samman, som om fästningsmurarne och
vall-gravarne ännu voro kvar. Anden har icke vuxit in i den
nya kostymen: teknikens och kommunikationernas och
fredens.
Sträck ut, sträck ut, min springare god,
Låt se, att du är av Sleipners blod.
Den gamle häradshövdingen och mången, som stupat och
stupar såsom han därför att deras energi icke få befrukta
vad den ville och kunde befrukta, skola idke ha levat
förgäves, om vi allvarligt vilja lära både av deras gärning och
deras sorgeväg mot ättestupan.
Alltså: hänsynslös optimism, icke denna optimism, som
är lös i köttet och lat; som sätter handen för ögonen och
säger: ”Jag ser inga svårigheter”, utan optimismen hos de
unga, hos gamla och unga, som utan avbrott tänka på att
ständigt förkorta avstånden och framför allt avståndet
mellan ord och gärning.
Zlrla mjölk och grädde
distribueras på glasflasltci? direkt till hushåll, henler och
arbetsplatser
Telefon 1973S, 19030
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
