Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän politisk öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 NYA HISTORIEN EFTER 1815.
4 andra stormaktemas råd. Bland andra föremål för
kongressens öfverläggningar ådrog sig äfven vårt fädernesland de
höga makternas närgångna uppmärksamhet. Det var med
afseende på frågan om Norges andel i Danmarks statskuld.
Karl Johan afvisade dock med harm detta intrång på
Sveriges själfständighet. Mera lifvad och beslutsam blef
alliansens verksamhet, då det gällde att taga ostyriga folk i
upptuktelse. Och tillfällen härtill uteblefvo icke. Det i Spanien
jäsande missnöjet, framkalladt af en odräglig regering, kom
där till utbrott i en militärrevolution. Denna efterföljdes af
en resning i Neapel. Bägge revolutionerna hade den
framgång, att de bourbonska konungarne, båda bärande namnet
Ferdinand, måste underkasta sig den mycket frisinnade
författning, som af Spanien antagits redan 1812 men sedan af
Ferdinand VII vid hans återkomst ur fransk fångenskap blifvit
upphäfd. Frihetsglädjen blef emellertid för de båda landen
här kortlifvad. Österrikes och Rysslands monarker samt
Preussens kronprins sammanträdde personligen jämte de 5
makternas ombud till en kongress i Troppau i Österrikiska
Schlesien och året därpå till en dylik i Laibach i Krain.
På den sistnämnda uppdrogs åt Österrike att undertrycka
oroligheterna i Neapel, där också enväldet återställdes
genom en österrikisk här. Samma öde vederfors också de
samtidiga frihetsyttringarna i Piemont, där Viktor Emanuel
I förde ett mot alla nyheter fientligt regemente. Endräkten
mellan stormakterna var dock redan vacklande. Besluten
om den väpnade inblandningen i Italiens angelägenheter
hade fattats trots Englands och Frankrikes invändningar.
På en ny kongress, hållen i Verona, gällde rådslagen det
uppstudsiga Spanien, som kantänka borde återföras till
lydnad under den hjärtlöse Ferdinand VII:s oinskränkta
husbondevälde. Emot Englands mening beslöto de öfriga
makterna att med vapenmakt återställa den spanska despotens
myndighet. Ingenting kunde tydligare åskådliggöra det
reaktionära väsendets styrka, än att just Frankrike,
hvarifrån frihetens väckarur först ljudit öfver Europa, blef dei
heliga alliansens vapendragare. En fransk här inbröt i Spftjj
nien, trängde ned genom halfön och återgaf enväldet åt
Kongress i
Verona 1822.
Kongress i
Aachen 1818.
Revolution i
Spanien
nyåret 1820.
Revolution i
Neapel
sommaren 1820.
Kongress i
Troppau okt.
1820.
Kongress i
Laibach
januari 1821.
Fransmännen
i Spanien
1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
