Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän politisk öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 NYA HISTORIEN EFTER 1815.
klaring, i kraft af hvilken hvarje konferens-makt, som toge en
landsträcka vid Afrikas kust i besittning, vore skyldig att
därom underrätta de öfriga makterna för att sätta dessa %
tillfälle att göra sina invändningar och anspråk gällande.
Härmed var nu för de europeiska makter, hvilka tilltrodde
sic att kunna vara med i det blifvande storskiftet, liksom
en signal gifven till rask fortgång på den redan beträdda
vägen, Afrikas uppdelning. Man kan nu sätta i fråga,
huruvida detta tillvägagående är alldeles
öfverensstämmande med mänskliga rättsbegrepp. Det är ju endast styrkans
rätt öfver svagheten, som här tillämpats. Ja visserligen^
Men den mänskliga utvecklingens lag synes oemotståndlig.
I kraft af denna måste barbariet vika och bringas till lydnad
under den öfverlägsna kulturen, Europa är i Afrika denna
världslags tjänare, och kulturen gör där oafbrutet sin
offertjänst, i det att »Africa vorax» fortfarande är en graf för
civilisationens pionierer. Detta offrande af lif och krafter,
om än ofta i den enskilda själviskhetens tjänst, innebär väl
dock, att saken måste hafva en stor mänsklig betydelse.
Bland folk och i land, där omänskliga slafjägare föröfvat
sina styggelser, där människor nedslaktats antingen i
religionens namn eller för att uppätas, där har Europa att fostra
till mänsklighet, att predika och tillämpa kärlekens och
barmhärtighetens religion. Se där dess rättsgrund! Men
om de eröfrande makterna, under ömsesidig täflan och med
den råe guldgräfvarens sinnelag, endast förtrampa den svage,
då upphör rättsgrunden, och ur den krassa vinningslystnadens
draktänder skola uppväxa krig och förödelse. »Hvarthän?»
frågar man sig äfven här. För den opartiske betraktaren,
som med uppmärksamhet följt den heta, hittills oblodiga
men icke alltid ärliga kamp, som i Afrika makter emellan
fortgått och fortgår om land och handelsvinst — det
varu-alstrande Europa behöfver nya marknadsplatser -, synes
anledning icke saknas till oro för framtiden. Detta så mycket
mer som den öfverlägsne européens bruk af sin öfvermakt
verkligen alltför mycket tyckes påminna om spaniorens stttt
att behandla det nyupptäckta Amerikas urinvånare. Hvilken
har utan vrede och sorg läst hvad tidningarna tidt och ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
