Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän politisk öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
NYA HISTORIEN EFTER 1815.
liar motsvarigheter vid både Nilen och Niger, på hvilket sist*
nämnda område också en skiljedom — men af hvad slag?
— mellan Frankrike och England måste väntas.
Frankrikes och Englands koloniala mellanhafvande
gäller nu närmast Egypten, hvilket England så litet vill
släppa ifrån sig, att det tvärt om därifrån tagit ansats till
återvinnande af Sudan, hvars eröfring kanske eljest
Frankrike påtager sig väster ifrån. I dessa förhållanden räknar
Frankrike på sin ryske vän, hvars politik i den turkiska
Levanten så häftigt törnar mot den engelska. För en i
Medelhafvet varaktig rysk flotta synes man tänka sig en fast
station i Biserta i Tunis. Har Ryssland nu också förskaffat
sig en fast punkt vid Röda hafvet, är afsikten mot
England uppenbar. I själfva verket synes ett slags oskrifvet
förbund råda emellan de tre makterna Frankrike, Tyskland
och Ryssland emot England, som står isoleradt med
stoltare åthäfvor och större anspråk än handlingskraft. I
sammanhang härmed stå de hvarandra korsande intressena i
inre och östligaste Asien, i hvilken sistnämnda region den
plötsligt uppdykande stormakten Japan bidar stunden för
förverkligande af sina stormaktsdrömmar, vore det ock i
liftag med Ryssland. Det är i främmande världsdelar, men
enkannerligen det sönderstyckade Afrika, där makternas
intressesfärer kors och tvärs skära hvarandra, de elektriskt
iaddade moln hopa sig, genom hvilka världsfreden hotas.
Därför anses också nästa större krig blifva hufvudsakligen
ett nytt sjö- och kolonialkrig. För öfrigt inställa sig
öfverallt jämförelser mellan det närvarande och det förgångna,
visande, att man icke alltför mycket får lita på den s. k.
civilisationens framsteg. Vi lefva nu vid ett »fin de siécle»
• af den s. k. nyare tiden. De världshistoriska
rörelsekrafterna för 400 år sedan vid öfvergången till denna nyare tid
voro vinstbegär, forskningsande och omvändelsenit. Äro
icke bevekelsegrunderna nu desamma, och stå de icke i
samina förhållande till hvarandra? Äfven nu braveras med
kristendom, som i politiken förkväfves af vinstbegäret,
hvilket också drar den största möjliga materiella fördel af
forskningsanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
