Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfverblick af det allmänna tänkesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverklass kan ju äfven då uppstå. Oemotståndligt drifves
fördenskull socialdemokraten till den ståndpunkten att
nödgas tillerkänna allt arbete lika värde och förklara alla
slags arbetare berättigade till lika ersättning, hvaraf således
följer, att gatsoparen likställes med den skicklige
yrkesarbetaren, eldaren med ingeniören, renskrifvaren med
vetenskapsmannen, stackaren med den dugande mannen o. s. v. En
sats hos Bebel är också den, att om den ena människan
fått större gåfvor än den andra, så är icke samhället
skyldigt att belöna det, som icke är hennes personliga
egendom. Får hvar och en icke mer än han behöfver, så skall,
menar den socialistiske filosofen, icke lätt någon öfverklass
uppstå. Den ledsamma invändningen, att somliga äro lata,
andra flitiga, somliga nyktra och ordentliga, andra drinkare
och oordentliga, afspisas af Bebel med den barocka
förklaringen, att sådana åtskillnader äro det nuvarande samhällets
skuld. Socialdemokraterna äro oöfverträffliga ljusmålare, då
det gäller att teckna den socialistiska staten; man ville
tro, att de raljera. I den staten skola visst icke — mena
de nästan humoristiska världsförbättrarne Engels och Bebel
— bildning, konst och sällskapsnöjen komma att saknas.
Den högre bildningens och konstens män skola visserligen,
också de, vara kroppsarbetare och fullgöra sitt mått af
kroppsarbete, men i socialiststaten skall allt, hvad
samfundet behöfver, genom allas deltagande så lättsamt frambringas,
att en myckenhet ledig tid blir öfrig för läsning och
konstutöfning. Men vetenskapsmän och konstnärer — ty vi
måste väl anse, att Bebel menar verkliga sådana — skola
icke därför hafva någon större aflöning, någon ersättning
för sitt öfverarbete. Lustigt nog har emellertid Bebel, i
snörrät strid med sina uttalade satser, nödgats för sin del
tillerkänna de skriftställare, som tjäna socialismens sak,
betydligt större arfvode än som kan komma kroppsarbetaren till
del. »Ty», sade han en gång vid frågans behandling, »eljest gå
skriftställarne ifrån oss och dit, där de få bättre betaldt.»
Vi hafva i största möjliga korthet sökt framställa den
socialistiska tankens utveckling och syften. Har den något
berättigande? Ja visserligen. Den sköna föreställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
