Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfverblick af det allmänna tänkesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERBLICK ’AP DET ALLMÄNNA TÄNKESÄTTET. 107
seende på uppfattningen af detta lifvets alla dystra
skuggsidor. Den tid, då man fann lifvets villkor, äfven i deras
sårande hårdheter, helt naturliga, såsom något, som enligt
tingens ordning skulle så vara, och Anna Maria Lenngren sjöng:
»Vår värld, min Betty, är ändå
den allra bästa värld man äger»,
den tiden är förbida Förmågan att uppfatta det ideala, det
från stötande tillfälligheter befriade i tingen är mer eller
mindre vissnad. En realistisk, efter det verkliga lysten och
stirrande blick har liksom haft sin lust i att låta för sig
afslöja lifvets styggelser och elände i alla skepnader. Det är,
som om man sökt ett tillfälle till hämnd eller en ursäkt
för sina tvifvel däri, att vår jord kan ådagaläggas vara icke
blott en jämmerdal utan rent af en oförnuftig inrättning.
Full af drifter och begär födes ju människan mot sin vilja
till en värld, som gör henne i de flesta fall till arbetsslaf
utsätter för henne kunskapens frestande träd på godt och
ondt, lockar henne till fall och slutligen öfverlämnar henne
åt förintelsen.;^Inför dessa tviflarens betraktelser blir lifvet
utan mening och mål och således en själfmotsägelse» Men
när man i lifvet ser endast motsägelser och saknar den
andliga jämviktens syn på tingen uppstår disharmoni,
sönder-slitning. Då sökes en tillfällig harmoni genom rastlös
mate-riell verksamhet eller sinnelifvets för stunden döfvande retelser,
och af kroppslig och andlig öfveransträngning och
öfverätning födes den nervositet, den nevros, som kännetecknar
vår tid. Och när det kommit därhän, att lifvet förlorat all
annan betydelse än att vara en plåga, hvarför icke då genom
en plågfri död befria sig från medvetandet däraf? En och
annan kall tviflare tänker vid de timliga händelserna
ungefär som Alexandre Dumas: »Från höjden af Sirius ter
sig allt detta bra obetydligt.»
Författaren är icke rätte mannen att närmare belysa,
huru denna disharmoni uppenbarat sig i litteraturen och
konsten. Vingelfotade, som de visat sig, hafva de, än
uppträdande i realismens, än i idealismens, än i impressionismens,
än i »symbolismens» dräkt, gifvit i det hela — stora undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
