Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
121
hade han funnit den vises sten, fortfor konungen att hålla
denna väg, obekymrad om de uteslutnas missnöje* Till
dessa uteslutna hörde emellertid hela den lägre borgarklassen,
som därigenom drefs att göra gemensam sak med den stora
hopen där nedom, det 4:e ståndet.
Men bland dessa lägre samhällslager jäste nu också en
oro af annan art än den, som hade sin grund i saknaden
af politiska rättigheter. Kroppsarbetarne, i hvilkas ögon
de högre ståndens yppighet bjärt stack af mot deras egen
fattigdom, hade börjat gripa efter den skenbild af lycka,
hvarmed socialismen lockade. Hade Ludvig Filip varit en
man, som ingifvit sitt folk odeladt förtroende, skulle han
kanske hafva kunnat lugna passionerna och trygga sin tron.
Men han var endast en beräknande världsklok, icke en
konung, som, upphöjd öfver det personliga intresset, förstod
att göra sig till ett med sitt folk. Ehuru julirevolutionen
medfört dyr tid och svårt ekonomiskt betryck, framställde
den personligen rike Ludvig Filip så stora anspråk på
nationens frikostighet mot honom själf och hans familj, att han
ådrog sig den ovilja, som plägar träffa en rik snålvarg; och
kanske tyckte många, att omsorgen om den talrika
konungafamiljen med dess giftermålsplaner hade för konungen
större betydelse än omsorgen om staten. Bunden af en
mer eller mindre tvetydig uppkomlings vanliga begär att
stå väl hos de mäktiga, visade han sig i förhållande
till stormakternatböjd för en eftergifvenhet, som sårade hans
om sin ära ömtåliga folk. Under den kraftige Casimir
Périers ledning intog visserligen franska regeringen inåt
och utåt en fast hållning. I den belgisk-holländska
stridsfrågan trotsade hon de östra stormakternas politik och tvang
med en fransk krigshär holländarne till vapenhvila. Till
motvikt mot Österrikes öfvermakt i Italien lät han en fransk
truppstyrka besätta Ancona.^Men efter Périers död i
kolera, som då för första gången härjade, visade den franska
styrelsen sin duktighet endast mot små stater, sin svaghet
mot större. Missbelåtenheten i landet tog sig uttryck i
stämplingar och uppror. Det ser ut, som om det ena
partiets kännedom om det andras hat mot samma föremål,
Ancona öfver-
rum pläd t af
en fransk
eskader 1832.
Koleran i
Paris 1832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
