Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
NYA HISTORIEN EFTER 1815.
nämnda institutionerna riktad stormlöpning, hvarvid staten
ofta måste låta sina myndigheter använda våld, ja, rent af
belägra kloster — -en för katolskt religiösa sinnen ytterst
nedslående företeelse, hvilken syntes stämpla republiken
såsom rent af religionsfientlig och gudlös, i synnerhet som
fräcka kommunarder, mördare och mordbrännare samtidigt
hugnades med amnesti. Den medelväg; mellan radikaler
och reaktionära, hvilken Gambetta såsom en tid själf
ledande minister sökte följa, har gifvit upphof åt namnet
opportunism (läglighetspolitik) eller konsten att skicka sig efter
tiden. Om Frankrikes under denna tid utåt riktade
verksamhet (Tuuis och Tonkin) hafva vi läst i allmänna
öfver-blicken. Grévy återvaldes till president för ytterligare en
7-årsperiod men fann sig för sin äfventyrlige, i en skandalös
ordenshandel inblandade måg Wilsons skull föranlåten att
nedlägga sin värdighet. Efter Grévv utsågs till president
Sadi Carnot, sonson till konventets store krigsledare. En
något farligare äfventyrare än Wilson var generalen
Bou-länger, en kort tid krigsminister, hvilken såsom den mot
Tyskland riktade, aldrig hvilande »revanchetankens» härold
och Elsass-Lothringens hämnare en tid höll på att förvrida
hjärnan på nationen men snart visade sig vara endast en
karaktärslös paradhjälte. Dömd för angrepp mot staten
(diktaturplaner) och för tillgrepp af offentliga medel, slutade
han sitt lif i landsflykt och med själfmord. Såsom en gång
på direktoriets tid franska folket, hvilket gärna vill hafva
en kraftman att afguda, väntat sin upprättelse genom
Napoleon, så trodde det sig också i Boulanger hafva funnit
en räddare från onyttiga partistrider, en återställare af sin
»gloire». Ett anarkistiskt dåd slutade den värdige Carnots
lif. Hans efterträdare, Casimir Ferier, sonson till Ludvig
Filips minister af samma namn, nedlade inom kort tid sitt
ämbete i grämelse öfver sin vanmakt gent emot den
nyckfulla, stormiga, med radikalism och socialism bemängda
deputeradekammaren. Vid det därpå följande presidentvalet
blef skeppsredaren Félix Faure från Havre den lycklige.
På samma gång som han fortsatt Frankrikes fredliga
politik i förhållande till Europa, synes han i förhållande till den
Grévy återvald
dec. 1885
medlade presidentvärdigheten
dec. 1887.
Carnot
president 1887—
1894.
Boulanger
krigsminister
januari 1886
—maj 1887.
Boulangers
själfmord i
Bryssel 1891.
Carnot mördad
af italienske
anarkisten
Caserio midsommardagen
1894.
Casimir Périer
president 1894
—januari
1895.
Felix Faure
president
1895-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
