Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holland och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
NYA HISTORIEN EFTER 1815.
Men här var ej blott fråga om mängden af människor, utan
andra och större skiljaktigheter bildade mellan de två
folken remnor, som svårligen tilläto ett sammanfogande, äfven
om den största hänsyn till Belgiens rätt och önskningar
iakttoges. En sådan remna var nationaliteternas och
språkens olikhet. Wallonerna i södra Belgien talade franska
oeh voro af ett med fransmännen befryndadt och således
från den tysk-holländska nationaliteten skildt
ursprung-Flamländarne i norra Belgien räknade väl till språk och
ursprung frändskap med holländarne men stodo dock
så-mycket under den romansk-franska kulturens inflytelse, att
den germanska härkomstens gemensamhet icke räckte till
att utplåna skiljaktigheterna af annan art: flamländarnes
af romansk-iransk civilisation präglade skaplynne å ena,
sidan och hollåndarnes tyska kynne å den andra. Franskan.
var så väl det belgiska statslifvets som den belgiska
litterata o
turens språk och öfver hufvud det öfver hela landet gällande
kulturspråket. Holländskan är ett germanskt språk med
sin litteratur. De båda folken hade således äfven på grund
af dessa olikheter svårt att komma till samförstånd med
hvarandra, och redan detta var remna nog. En annan sådan
var näringslifvets olikheter. Det kunde ju lätt inträffa, att
de industriidkande belgierna hade i någon fråga andra
intressen än de sjöfartsidkande holländarne, men de stridiga
viljorna skulle mötas inför samma beslutande myndigheter^,
hvarvid ju lätteligen den ena eller den andra parten kunde
tycka sitt fosterland vara tillbakasatt. Ty ett gemensamt
fädernesland ville de aldrig kännas vid. Därtill kom det
nästan oundvikliga, att den oraniska regeringen måste lita.
sig till holländare såsom organ för statsförvaltningen, med
förbigående af gensträfviga belgier, hvilka dock naturligtvis
skulle komma att känna sig kränkta.
Dessa skiljaktigheter skulle måhända redan i och för
sig hafva omöjliggjort ett fredligt samarbete folken emellan*
Men där förefanns ytterligare en motsats af lika eller snarare
ännu mer oförsonlig art, skärpande bitterheten och
tvedräkten i öfrigt. Denna motsats var den religiösa. Man
skulle väl dock knappast hafva kunnat tro, att den katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
