- Project Runeberg -  Öfversikt af nya historien / Tredje delen /
263

(1889-1898) [MARC] Author: Wilhelm M. Carlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiets

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TURKIET.*

263

sjuke mannens» dödskamp och om det däraf framkallade
orientaliska krigets förlopp hafva vi läst i allmänna
öfversikten. Bland bestämmelserna i fredsslutet var också den,
att samtliga stormakter gingo i borgen för Turkiets bestånd,
hvarjämte de turkiska lydlandens privilegier ställdes under
stormakternas skydd.

Manad af själf bevarelsedrift, syntes den turkiska staten
vilja söka försoning med den kristna världen genom att
vidga de kHstnas rättigheter och på den mohammedanska
staten inympa sådana former, som utgjorde de kristnas
öfverlägsenhet. Genom en ny förordning med syfte att redan
vid Parisfreden mana godt för Turkiet, utlofvades åt dess
kristna undersåtar tillträde till alla ämbeten och till själfva
statsrådet m. m. så att fullkomlig likställighet skulle råda
mellan kristna och mohammedaner. Affattad under
påverkan af bundsförvanterna i Krimkriget, omförmäldes denna
urkund äfven i fredstraktaten. Det innebar sålunda ett
löfte till de kristna makterna, hvilka väl således gifvetvis
också skulle hafva rätt att se till, att löftet uppfylldes.
Stormakterna garanterade ju också Turkiets bestånd. Men å
andra sidan förbundo sig samma makter att hvarken
samfäldt eller en och en ingripa i sultanens och hans
undersåtars mellanhafvande. Makterna måste därvid hafva varit
fullkomligt medvetna om omöjligheten af att hålla en sådan
öfverenskommelse. Man erinrar sig härvid
öfverenskom-melserna vid Polens delningar. Äro således verkligen
diplomatiska fördrag gjorda endast »för att brytas»? De kristna
skulle emellertid nu vara likställda med mohammedanerna.
Men ho mäktar med lagar förändra naturen eller
uppfattningssätt, som öfvergått till natur? Ho mäktar utplåna
fördomar och hat, som rotat sig under århundraden?
Traktater kunna skrifvas, förordningar utgifvas, men när anden,
anden som skulle gifva den omskapade statskroppen lif,
icke finnes, så blifva formerna tomma skrällen, som icke
inverka på handlingar och händelsernas gång. Litet emellan
upprördes det kristna Europa af underrättelser om
grymheter och blodsdåd, begångna mot de kristna, och med de
reliaiösa slitningarna förenade sig lydlandens nationella

Krimkriget

1853—1856.

Freden i Paris
a. 17.

Chatt-i-Irama-

jtm af 18 febr.

1856.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyahisto/3/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free