- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
24

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbaraste af allt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara obekant för en detektiv af min rang —, men
jag tackar er i alla fall. Men nu till mötet med
er farmor. Beskrif det så korrekt ni förmår!
Turtleton begynte:
— Jag satt, som jag redan sagt, vid min “Times11
och min cigarr i mitt rum på hotellet. Tidningen
var föga intressant och kanhända blundade mina
ögon en smula, men icke länge. Plötsligen erfor
jag en känsla, som om någon befunne sig inne i
rummet jämte mig, och när jag såg upp, varseblef
jag midt på golfvet ett grått töcken, som med
hvarje ögonblick alltmera tätnade till former lik-
nande en mänsklig gestalt. Inom en minut hade
töcknet antagit fullkomlig konsistens, och framför
mig stod min aflidna farmor i samma svarta dräkt
med violetta band, som jag sett henne bära i 30
år; ej ens den svarta skuggningen på öfverläppen
och den bruna vårtan på hakan saknades.
— Såg ni henne verkligen? sporde Holmes.
— Lika tydligt som jag ser er.
— Ni var vaken? Ni drömde icke?
— Jag var fullt vaken, lika vaken som nu.
— Hvad hände vidare?
— Hon såg på mig med samma stränga upp-
syn, som jag minns så väl från min barndoms-
och ungdomstid — hon var alltid en mycket all-
varsam kvinna, mr Holmes, och en smula sträf
och despotisk därtill. Jag igenkände äfven hennes
röst; hon talade alltid orden djupt ned i strupen.
— Ah! Hvad sade hon?
— “Sebastian, hvad gör du i London?“ Som
ni väl kan förstå, var jag bra nog förvirrad och
stammade: “Roar mig.“ Det var naturligtvis tank-
löst sagdt, ty jag visste ju af erfarenhet, att
det skulle reta henne — hon tyckte aldrig om, att
folk roade sig. “Man lefver för att arbeta och
spara, ej för att roa sig“, plägade hon upprepa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free