- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
99

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99
det — sade jag. — Ni har naturligtvis värk, en
dof, gnagande värk i bakhufvudet?
— Nej, icke alls.
— Då får ni det — förklarade jag. — Ert fall
är mycket kompliceradt, vi måste gripa in med
allvar. Ni måste undergå en elektricitetskur.
— Elektricitet? — utropade mrs Burton energiskt,
slående ifrån sig med händerna. — Aldrig 1 Vid
hvarenda behandling skulle jag bara komma ihåg
den där Ranger och förarga mig till döds.
— Då skickar jag er till en badort på sex
veckor.
— Doktor! Ni glömmer festen den 31!
Jag mätte henne med mina strängaste ögonkast.
— Mrs Burton, är jag er husläkare eller är jag
det inte? — sporde jag värdigt. •— En patient måste
blindt tro på och blindt underkasta sig sin läkares
myndighet. Jag ger er några piller, dem ni utan
gensägelse tager in. De bota ofelbart er nervositet;
ni skall ej mer känna af edra nerver, än om ni hade
fiolsträngar i deras ställe. Men det noggrannaste
iakttagande af mina föreskrifter, mrs Burton, eljest
svarar jag icke för någonting!
Gong-gongens ljud, som kallade till middagen,
gjorde slut på konsultationen.
Vid bordet presenterades jag för miss Sully, en
sund och behaglig flicka med ett ganska täckt
ansikte och något anlag för embonpoint, tvifvels-
utan en ny upplaga af modern i dennas yngre år,
men utan dennas raskhet, bestämdhet och liflighet.
Hon såg en smula blyg och förlägen ut, och in-
telligensen tycktes ej höra till de mest utvecklade;
äfven jag gaf henne i mitt stilla sinne epitetet gås.
Under middagen höll hon sig mestadels tyst och
reserverad. Vid bordet hade äfven Ranger sin
plats, och det tarfvades ej någon utpräglad obser-
vationsförmåga för att märka, det han var betagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free