Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
och gråtil och ljurat och spelat olycklig, som flickor
pläga i dylika fall. Jag kan nästan säga, att jag
varit litet smått förtretad på hennes lugn; jag hade
väntat litet mer beständighet och motståndskraft
hos min dotter — hade man sökt att skilja mig
från Jem, hade man minsann fått se på annat —
men flickorna nu för liden ha ingen energi och
ingen känsla, och Sully är, som jag sagt er, doktor,
en liten gås. Emellertid ville jag skona henne för
alla förebråelser, och vi begåfvo oss enhvar till sin
goda säng.
Tisdagsnatten förflöt i lugn, men knappt hade
jag i går^ afton hört tornklockan slå 11, förrän mitt
öra uppfångade det besynnerliga knäppande ljudet.
Jag anade, hvad det betydde, och en frosskakning
genomfor hela min kropp; men jag bemannade
m’g, jag ville ha ljus i saken. Vålnader uppen-
bara sig aldrig utan ändamål, de ha alltid någon
hemlighet att röja eller någon varning att gifva,
och det borde ej bli min skull, om deras afsikt
ej vann lramgång; jag kände min plikt såsom fru
på Nedwoodhouse. Denna gång tvekade jag ej att
väcka Jem, och med en viss möda och tidsutdräkt
fick jag honom i kläderna. Vi gingo ut i korri-
doren, och där stod vålnaden orörlig, seende sig
omkring, liksom den väntade på någon eller ej
visste hvad den skulle taga sig till. Vi sågo ho-
nom, doktor, nästan så bra, som vi se er; denna
gången var han vänd emot oss, ehuru vi för den
bredskyggiga hatten ej kunde urskilja hans anlets-
drag, men hans gestalt i den röda rocken sågo vi,
och vi sågo — Jem, håll mig hårdt i handen! —
midt öfver hjärtat en stor svart lapp fästad på det
röda tyget, naturligtvis för att visa stället, där han
erhållit banesåret.
Jag hade ärnat gå vålnaden till mötes och i
Guds namn besvärja den att tala, men jag hade
Sherlock Ho/moa. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
