Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är ju lätt sagdt; naturligtvis ett kärleks-
möte.
— Ni är en idiot, doktor — ursäkta ordet, men
ni är en idiot. Brukar man till ett kärleksmöte
sända representant och därtill en sådan som Trib-
ber?
— Nå, då var det väl endast ett pojkstrek, ett
försök att skrämma —
— När Ranger visste, att jag var här? Sullys
bref i eftermiddag innehöll naturligtvis underrät-
telsen därom. Nej, Watson. Här är djupare vatten
än vi antagit.
— Jem —- hördes i detsamma mrs Burtons
stämma — Jem, Sully finns icke i biblioteket. Hvar
kan hon vara? Vi måste se efter öfverallt. Den
arma varelsen har väl ej i känslan af sin blyg-
sel tagit sig till någon förtviflad utväg. Sök
henne, Lucy, Jenkins, mrs Domps, sök henne, Jem!
Eller fast hellre, håll i mig, Jem! Jag är utom
mig af oro. Hvar är Sully?
Ja, hvar var Sully? Man letade öfverallt i hu-
set, men utan resultat.
Ostörd fortsatte Holmes sin begrundande vand-
ring. Hans panna lade sig i allt djupare veck,
hans fingrar spelade konvulsiviskt på en inbillad
stolskarm. Det låg tragik i hans röst, då han sade
till mig:
— Ingen ledtråd, sir, ej en skymt af en idé.
Mina hjärnceller sakna sin vanliga fruktbärande
elasticitet. De äro angripna, de börja förslitas,
fruktar jag. Äfven det yppersta maskineri kan bli
det, Watson. Om jag ändå hade här min fiol;
några toner därur skulle sätta min hjärna i för-
nyad dallring.
Jag var glad, att åtskilliga mil skilde oss från
n:r 221 B Bakerstreet och fiolen, men jag sade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
