- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
142

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142
som löper utmed parken. Under en ung alm i
närheten af vägen fann jag en skrufnyckel, sådan
som cykelåkare bruka, och på barken af almen
fann jag märken efter två velocipeder, som lutats
däremot; jag öfvertygade mig, att velocipedspår
verkligen funnos på vägen — natten hade varit
torr, så att märkena efter hjulen voro tydliga i
vägdammet —, och jag hade således klart, hvad
kommunikationsmedel flyktingarna begagnat. Att
följa dem till fots var ej tänkbart, att skaffa häst
och vagn hade dragit allt för lång tid och var ej
heller rätt lämpligt; jag måste begagna samma
färdmedel som de. Min iakttagelseförmåga kom
mig till godo — jag ser allt och minns allt —; jag
hade i går sett en velociped i trädgårdsmästarens
bod, jag hämtade den och följde flyktingarnas
spår.
Naturligtvis hade de stort försprång; att upp-
hinna dem var ej tänkbart, endast att följa deras
väg. Det var ej svårt; velocipedspåren voro yp-
perliga ledare.
Men efter en stund blef jag försatt i en pröf-
vande dilemma. Från landsvägen utgrenade sig
en biväg åt höger; vid vägkorset hade de åkande
skilts och fortsatt hvardera åt sitt håll; så utvisade
åtminstone märkena efter hjulen. Hvilken skulle
jag följa? Ett misstag kunde blifva ödesdigert,
helst i betraktande af den rundliga tid, de flyk-
tande haft att komma undan.
Men jag är psykolog; jag känner människona-
turen och dess svagheter, mitt herrskap. Två äls-
kande på velociped, som åka hvar sin väg — nej,
dylika underbarn finnes ej i den vida världen.
Häri förelåg endast en fint af den sluge Ranger
för att lura en eventuell förföljare, d. v. s. mig.
Detta var för mig klart som dagen.
Jag hade rätt. Ett litet stycke längre fram på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free