- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
151

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151
billigar, men måste blunda för, när man ej kan
ändra det.
Ranger visade sig som en skicklig båtseglare —
nå, ban var ju son till en skeppstimmerman i
Scarborougb och hade väl från barnaåren öfvat
konsten. En känsla af trygghet intog oss alla,
ehuru himmelen hade mörknat ej så litet och bå-
dade starkare vind. Men vi skulle ju snart vara
under hemstrandens lä.
Dock, besynnerligt nog, blef denna icke klarare
och tydligare utan allt dunklare och mindre skönj-
bar; Sheerness hamn och hus hade redan för en
stund sedan dykt ned i vattnet. Vågorna blefvo
allt starkare och båten flöt upp på allt högre kam-
mar och ned i allt djupare vågdalar, väl alltid i
säker fart, men i en rörelse, som begynte göra sig
mycket oangenämt kännbar för oss alla, utom Ran-
ger och miss Sully, ty medan vi andra sutto bleka
och vemodigt stirrade ned i vågorna, växte färgen
på hennes runda kinder, ju tätare hon tryckte sig
intill Ranger och efter en stund trädde sin arm i
hans.
— Hur styr ni, Ranger? Det förefaller mig,
som landet komme allt längre och längre bort?
frågade Holmes saktmodigt med små uppehåll mel-
lan hvarannan stafvelse.
— All right, sir! Vi segla bidevind lovart i lä,
genmälte Ranger, och jag tyckte mig till och med
skönja ett småleende på hans högst energiskt for-
made mun.
— Då hoppas jag det går bra, sade min vän
undergifvet.
Ni, som läser dessa rader, har ni erfarit lifvets
bittraste kval, det som förslöar alla ädla och starka
känslor, depraverar viljan och gör er tillvaron lika
värdelöst likgiltig som det vore er, om en neger
nere i Kongo mistat en tand? Jag afser icke svi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free