- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
177

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsfordhills hemlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Följ mig, sir! Vi ha nu tid att afsluta våra
göromål.
De begåfvo sig uppför trappan, medan Hohnes
vek af inåt korridoren till biblioteket, men den
senares skarpa öra hade dock dessförinnan hunnit
uppfatta några ord, yttrade af Robertson till hans
matmor. Orden, som troligen uttalades med star-
kare ton än talaren afsåg, voro: “Hvarför bjöd ni
den där att stanna? Jag tycker ej om det.“ Ett
hallhviskadt “tst!“ hejdade honom, och lyssnaren
förnam ingenting annat än ljudet af försvinnande
steg; men med högt i en båge uppdragna ögonbryn
— hos honom tecknet till ytterlig förvåning —, be-
gaf han sig in i biblioteket.
Efter middagen, som på Ramsfordhill intogs myc-
ket tidigt, företog mylady sin sedvanliga ridtur,
medan Holmes begaf sig ut på en promenad.
Helt ofrivilligt styrde han sina steg öfver gårds-
planen till den del af parken, som omgaf husets
västra sida, d. v. s. det gamla slottet och tornet,
men hade ej gått långt, förrän han hejdades af ett
högt stängsel af massiv, taggig ståltråd, och i det-
samma såg han Robertson komma till platsen.
Förvaltaren hälsade höfligt och med en viss god-
lynt vänlighet, hvilken tämligen bjärt afstack mot
hans vanliga buttra min.
— Ni promenerar, doktor? Men här kommer
ni ej längre. Naturligtvis undrar ni på den här
tillställningen, naturligtvis gör ni så. Ser ni, det
här är “Vildparken“, som vi kalla den, ett fullkom-
ligt vildtväxande snår af ek, hassel, hagtorn, törne
och annat bråte. Det är gammal tradition, att här
får ej användas yxa eller knif, något slags gammal
vidskeplig saga, förstår ni. Men det har händt,
att rådjuren gifvit sig därin, fastnat i snåren och
blifvit jämmerligen tilltygade af taggar och törnen,
Sherlock Holmes. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free