Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsfordhills hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
tade än en gång — lika litet. Då lade jag mig på
magen och ropade ned genom gluggen — det vill
säga, jag hviskade — som inledning till bekantska-
pen: “Hallåh! Är någon där?“ Intet svar, men jag
hörde ändå ett tassande; det fanns alltså någon där
nere. Nu hviskade jag så vänligt, som en katt
sneglar på en gräddskål: “hallåh, god vän!“, och
därpå förnam jag en människoröst, men så ömkligt
svag, som om den förts hit från Amerika med blå-
sten, och rösten sade: “Är det någon?“ — “En vän“,
svarade jag. Rösten där nere svarade något obe-
gripligt. — “Jag hör inte, tala ur skägget!“ upp-
manade jag. — “Jag har inga vänner“, sade rösten.
— “Jo det har ni; de ha skickat mig hit.“ —
“Hvem är ni?“ — “Det är en egal sak, sir, ni kän-
ner mig icke, men mr Holmes har skickat mig.“
— “Hvem?“ — “Sherlock Holmes." — “Den store
detektiven?" — “Just han. Rätt på pricken!" —
“Hvad vill han mig?“ — “Hjälpa er, begriper ni.“
— “O min Gud, så låter du ändå en stråle ljus lysa
ned i mitt mörker", sade karlen där nere, ty en karl
var det, det hördes på målet. Och vid min mammas
mössband, tycktes det icke, som om han började
snyfta som en barnunge. Men med sån’t hade vi
ingen tid. “Hör ni, sir, ruska upp er och säg, om
det finns något sätt, hvarpå jag kunde krångla mig
in till er och få ett ordentligt språk med er“. -—
Karlen vardt riktigt förskräckt. “Tänk inte därpå;
det är omöjligt, man skulle upptäcka er och mörda
er.“ Nå, det var inte ett limspö, hvarpå jag hade
lust att sätta mig, utan jag frågade: “Kan ni ge
oss något råd, hur vi skola kunna ta er ur buren?“
— “Ack, hur har jag icke i två långa år grubblat
därpå, men förgäfves." — “Ni ger då inte många
upplysningar", sade jag litet förtretad, ty jag tyckte,
att valutan för mitt besvär var fatalt liten, och han
hörde det på tonen och bad så spak som en mors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
