Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Det gamla Kina - 4. Konflikten mellan vita och gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
finningar eller andliga värden. När ett folk på expansions-
stadiet möter ett stillastående folk, uppstå alltid konflikter,
eftersom det förra utan vidare tränger in på det andras
område och stör det i dess lugn. Men det förefaller mig
dock, som om den oavbrutna motsättningen hade en annan
och djupare orsak, som helt och hållet ligger i det andliga
planet.
Kina är enligt invånarnas uppfattning Mittens rike ick^
blott på den grund att det uppfyller ett väldigt och sam-
manhängande område samt mest är omgivet av nomad- och
bergfolk, utan även därför att de betrakta sitt land som
världens centrum. Allt annat ligger i periferien och är till
sitt väsen betydelselöst. Endast det kinesiska väsendet har
värde och evigt bestånd. Professor Karlgren har på ett
förträffligt sätt framhållit kinesernas universalistiska
åskådning på det statliga området. I Kong-fu-tses system
är kejsaren representant för himmelen, som är absolut
ledare för hela universum; staten blir en genom himlens
vilja tillkommen jordisk företeelse. Kong-fu-tse får en
religiös och moralisk motivering för det gamla religiösa
kejsardömet. För en riktig uppfattning av utvecklingen
av de europeisk-kinesiska förbindelserna synas mig föl-
jande stycken i Karlgrens framställning vara av väsentlig
betydelse.
Med den angivna utgångspunkten, säger han, »blev emel-
lertid den enda möjliga konsekvensen, att världen och riket
klevo ett och samma begrepp, att det blott kunde finnas en
kejsare öch en stat — en teori, som förträffligt passade
ihop med det faktum, att kinesen vid Konfucii tid sedan
årtusenden varit omgiven av idel ociviliserade folk, som
småningom kultiverades av honom. Följdriktigt kallades
liket för tien-kia, ’vad som är under himmelen’ och kejsa-
ren för ’himmelssonen’. Offren till himmelen och jorden
fingo endast frambäras av kejsaren, medan gemene man
fick begränsa sig till förfädersoffren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
