Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 9. Hantverk och industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadsbehoven äro ofantligt små och de arbetssökandes antal
orimligt stort. För närvarande stå ju lönerna ett gott styc-
ke högre, men i alla händelser mycket lågt. När arbetarna
först komma till fabrikerna, äro de i allmänhet vana vid en
lång arbetsdag hemma i byn och finna det alldeles i sin ord-
ning, att arbetsgivaren kräver både 12 och 15 timmar. Med
fa undantag pågår fabriksdriften sju dagar i veckan, så
att arbetarna egentligen bara hava en fritid av tre dagar’till
två veckor vid nyårsfesten och två dagar vid vardera drak-
båtens fest och höstfesterna. På landet få barnen tidigt
lara sig gå med i de vuxnas arbete, och även denna vana
har förts över till industrisamhällena. Kvinnor och barn
vandia till fabrikerna för att öka familjens knappa inkomst.
Mödrarna, taga sin småbarn med sig, och man förvånas
övei att finna barnkorgar stående mellan slamrande maski-
ner. Européen kallar detta för slaveri, och det är det na-
tuiligtvis. Men kulin har det icke bättre såsom lantarbetare
eller bärare eller vagndragare, vad beträffar arbetstid och
avlöning, utan skillnaden ligger i den hälsosammare vistel-
sen i fria luften. I ill och med det långvariga och lågt be-
talda fabriksarbetet är för övrigt mycket bättre än tvångs-
arbetet vid de stridande arméerna, där kulin får tjänstgöra
som bärare, tills han stupar, utan minsta avlöning. Det går
därför icke att mäta med våra mått. Under de senaste åren
hai en annan anda framkommit bland arbetarna, och man får
vara på det klara med att en ändring till det bättre måste
ske beträffande arbetstid, ledighetsdagar och lön, kvinnors
och barns arbete icke att förglömma. Det lär för övrigt
icke vara vita eller japanska arbetsgivare, som mest mot-
sätta sig reformer på detta område, utan de kinesiska, och
de förras krav gå närmast ut på att de restriktioner, som
skola gälla inom de utländska områdena, även böra tilläm-
pas i kinesstäderna därintill.
Eågon aibetareskyddslagstiftning har icke funnits och
finnes egentligen icke heller nu. Hela det väldiga proble-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
