Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 10. Skolungdom och studenter — ett oros- och missnöjeselement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
behandlas — detta var ej blott en fras utan ett program för
det levande livet. Redan tidigt kände det lärda ståndet sig
hotat av det europeiska inflytandet, och detta har ingenstä-
des mött ett så kategoriskt motstånd som från dess sida.
Det gällde ju att värna fädernas kultur emot revolutione-
rande nymodigheter och det gällde också att försvara lär-
domens ställning inom riket. Ideella och personliga motiv
samverkade till att sätta de lärda och därmed i stort sett
hela mandarinväsendet i harnesk emot de vita och deras
kultur. I en brytning mellan kineser och européer fick man
alltid räkna med de lärda som agitatorer och ledare av en
folkstämning emot de vita. Att därvid misstolkningar av
dessas syften och andra förvrängningar och lögner spelade
en stor roll, sammanhänger intimt med den kinesiska natio-
nalkaraktären.
Det var emellertid allenast ett fåtal, som lyckades komina
igenom de tre examina; de flesta blevo kuggade. Alla de
förhoppningar, som de själva och deras anhöriga hyst, sön-
derslogos av den bistra verkligheten, och framtiden tedde
sig skäligen mörk, i det att de ej kunde ägna sig åt vad yrke
som helst, om de kommit långt på den lärda banan. De
långa studierna voro dyrbara, och förluster voro också ound-
vikliga, vare sig det varit familjen, som skjutit till det er-
forderliga studiekapitalet eller det upplånats på annat håll.
Det förekom nämligen, att enskilda personer bildade ett
slags bolag för att understödja en begåvad yngling; miss-
lyckades han, så voro pengarna utlagda förgäves. Ett lärt
proletariat utökades ständigt genom ny tillströmning av dem,
som ej kunde taga examina eller som ej fingo anställning,
och i edan i slutet av 1800-talet kallade en uppmärksam
iakttagare dess medlemmar för Kinas orostiftare.1 De voro
missbelåtna med sin ställning och på samma gång medvetna
om sin läidom, redo till agitation och demonstrationer, så
snart något tillfälle visade sig. När det gamla examensvä-
1 Gorst, China, sid. 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
