Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fac uppkommit genom synkope af face, styrkes af Engelbrechts
iakttagelse ’, att fac hos Terentius aldrig användes i versslutet
Då versslut gäller som satsslut, betyder detta, att den
enstafviga formen ej förekom i pausa, hvilket åter beror derpå, att
det i pausa ej fans något följande ord, på hvilket rösten,
populärt taladt, kunde springa öfver från det föregående ordets
tonstafvelse. Att det i dagligt tal förekommit äfven andra
’Schnell-sprechformen’ af imperativer än de nyss nämda, derom föreligger
ett intressant vittnesbörd i den s. k. ^¾;/<?^^-anekdoten, berättad
af Cic. de diu. II, 39, 84, Plinius n. h. XV, 21. Då Crassus stadd
på sitt tåg mot Partherna, höll på att inskeppa sig i Brundisium,
kom en fikonhandlare från Kaunos fram och ropade Cauneas.
’Dicamus, si placet’, tillägger Cicero, ’monitum ab eo Crassum,
caueret, ne iret\ Denna anekdot visar, att caue ne eas kunde
uttalas som cau* ri’eas. Uti imperativen cauè har ê först
förkortats och så synkoperats.
Andra exempel på synkope af slutvokalen i ett tvåstafvigt
ord, hvilka här ännu närmare intressera oss, äro partikelformer
som ac: atque, nec: neque, donec: donique af doneque o. s. v.2 Ac
står närmast för acc, atc (med assimilation af te > cc såsom till
exempel i siccus : st tis), atc återigen står för atqu(e). Den
labiali-serade gutturalen har efter regeln öfvergått till olabialiserad
framför följande konsonant. I fråga om ac hänvisar sålunda sjelfva
formen på, att det uppkommit genom synkope framför följande
konsonant. Detta bekräftas också i mycket af formens bruk.
Enligt Elmers undersökning Am. Journ. of Phil. VIII, 292 ff.
förekommer på inskrifter från den republikanska tiden ac 7 gånger
alltid framför konsonant, atque förekommer 13 ggr, deraf 10
framför vokal. Hos Terentius förekommer ac 66 ggr alltid
framför kons., atque förekommer 203 ggr framför vokal, blott 7 ggr
framför kons. För Plautus föreligger, så vidt jag vet, ingen
annan statistik än Ballas’ (Gramm. plaut. Spec. prim. p. 29).
Enligt Ballas förekommer ac hos Plautus blott framför konsonant;
1 Studia Terentiana p. 63.
2 Hit höra sannolikt ock an, non (antekons.): änne, nontte (antevokal.).
Se Schrader De particularum -net änne, nonne apud Plautum prosodia (Dissert
Argentorat. VIII, 292 ff.) och jfr t. ex. Amph. 403—407. Om Skutschs
förklaring af an ur at-ne (Forsch. p. 59 n. 2) är rigtig, må lemnas derhän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
